De samlar in pengar genom Kickstarter, vilket innebär att man inte ger dem pengar direkt utan lovar att ge dem pengar om de lyckas samla in tillräckligt många löften för att projektet ska bli av. Når de målet inom den utsatta tiden dras den summa man lovat från kreditkortet, annars betalar man inget.

Debatt kring EU:s nya lagförslag om tvingande filtrering och censur av barnpornografi på Internet

EU har nyligen presenterat ett lagförslag som innebär ökad censur på Internet i syfte att bekämpa barnpornografi. I Sverige filtrerar redan internetleverantörer webbsidor med barnpornografiskt material. Men var går gränsen för vad som ska censureras på nätet? Hur effektiva är egentligen dessa filter? Och vilka konsekvenser har tekniken för yttrandefriheten?

Den 6 maj 2010 bjuder Göteborgs universitet in till debatt om filtrering och censur på Internet. Bakgrunden är att svenska internetleverantörer redan har infört filter mot barnpornografi på nätet. Samtidigt som ett nytt lagförslag har presenterats på EU-nivå som tvingar internetleverantörerna till ytterligare censur. Vad innebär det för rättssäkerheten när internetleverantörer åläggs att reglera olagligt material? Och vad förväntar man sig att uppnå för resultat när filter införs på nätet – och till vilket pris? I debatten deltar företrädare för internetindustrin, polisen, kriminalvården och media, med flera.

Moderator är Hannes Råstam, flerfaldigt prisbelönt journalist, verksam vid SVT.

Panelen består av:
• Anders Persson, kriminalkommissarie vid Interpol
• Björn Sellström, kriminalinspektör vid Rikskriminalpolisen
• Hanna Harnesk, psykolog vid Skogomeanstalten
• Johanna Bäckström Lerneby, journalist på SVT
• Måns Svensson, fil dr i rättspsykologi, Lunds universitet
• Ola Lindholm, chefredaktör för Kamratposten
• Oscar Swartz, frilansjournalist
• Patrik Hiselius, jurist på TeliaSonera

Tid: torsdag 6 maj klockan 13-15
Plats: IT-universitetet, Forskningsgången 6, Lindholmen

För mer information, kontakta:
Marie Eneman, institutionen för tillämpad IT, Göteborgs universitet
eneman@ituniv.se
0709-75 88 44

Henrik Sandklef, institutionen för tillämpad IT, Göteborgs universitet
henrik.sandklef@ituniv.se
0708-65 84 06

Marknadsdomstolen (C 14/07, 2008-11-12) konstaterar dock att det måste vara tillåtet för andra tillverkare att marknadsföra ficklampor som liknar de från Mag Instruments till konstruktion och funktion så länge det inte rör sig om rena efterbildningar och anser inte att det är fråga om otillbörlig renommésnyltning. Läs (lite) mer hos Dagens Juridik.

(Frågan om upphovrätt till Mag Instruments ficklampor ligger väl kvar i HD? Jag har i alla fall inte läst någon dom.)

Jag svarade på det informationsmail som skickades ut från GU och meddelade att jag inte tycker att detta är någon bra idé och att jag inte samtycker till att några av mina personuppgifter överförs till Google. I förrgår fick jag till slut ett svar från Dan Ekstrand och Lars Prytz (båda med titeln “systemförvaltare E-post”) på GU med innebörd att man på begäran kan undantas från det nya systemet:

Hej Karl,
synd att du inte gillar vår nya tjänst. Om det fortfarande gäller att du inte vill använda vår nya e-posttjänst, kan vi undanta dig.
Vi behöver därför ditt GUS-userid (studentkonto).
Vi kommer att skapa en e-postadress till dig, i domainen studentepost.gu.se. Vi kommer att vidaresända alla mail till den adressen till av dig angiven e-postadress. Av tekniska skäl är det inte möjligt att enbart registrera din privata e-postadress.
Vi kan inte garantera att alla e-postlistor som följer ditt student e-postkonto är uppdaterade med den nya adressen, eftersom vi måste hantera din e-postadress separat.

Så, alla ni som liksom jag inte vill ha en extra gmail-adress att hålla reda på och vill slippa att få all er post analyserad och tvångslagrad hos Google, hör av er till Dan och Lars (förnamn.efternamn@gu.se)! Fast om ni tänker söka jobb på Google kan det ju vara enklare att de redan har era betyg (alla studieresultat skickas till e-postadressen), så slipper ni skicka in dem.

Jag tycker som sagt att det är en riktigt dålig idé att lägga ut driften av studentmail till Google. Främst tycker jag att det är en fråga om integritet. Men det väcker även en annan fråga. Varför ska ett universitet tillhandahålla e-postadresser till studenterna alls? De tillhandahåller ju inte telefonnummer? Varför registrerar man inte sin existerande e-postadress hos universitetet som vilken adressuppgift som helst?

Men, ska man ha 32 eller 64-bitarsversionen? Vad är skillnaden för en vanlig användare? Jag kör 32 nu men jag tror att huvudanledningen till att jag valde det var att något paket jag behövde inte fanns färdigpackat till 64 bit. Processorn är en Intel Core 2 Duo och jag har hört att andra kör 64-bitars på den. Är det någon fördel? Finns det fortfarande nackdelar?

Jag har tidigare använt handdatorer från Palm men de börjar kännas lite gamla nu och framför allt saknar de tangentbord. Jag har tittat på SonyEricssons P1i sedan den kom men är lite skeptisk till de där dubbelknapparna (har dock inte känt på den). Jag har inget emot att telefonen är lite större om det ger bättre skrivmöjligheter. En Blackberry verkar ju vara precis vad jag är ute efter men jag är lite osäker på hur praktisk den är för en ensam användare som inte vill köpa licens på deras server etc?

Vad jag behöver:

• Tillgång till e-post - Inte nödvändigtvis push utan en väl fungerande IMAP-klient vore idealet. Men jag kan tänka mig en tjänst som hämtar posten från min IMAP-server och levererar den till mobilen.
• Kalender (+ todo) och adressbok - som går att synka (felfritt!) med Kontact, eller möjligen något fritt program som i sin tur synkar bra med Kontact
• “Tangentbord” - Någon form av miniatyrtangentbord så att man kan skriva mail. Pekskärm med handskriftsigenkänning är inte ett alternativ (jag har flera stycken gamla Palm i så fall…)

Det ovan nämnda är vad jag verkligen behöver. Visst vore det bra/kul med IM, RSS-läsare, kamera, GPS osv men inte till priset av att någon av funktionerna ovan inte fungerar smärtfritt.

Vad finns det att välja på? Kan man ha en Blackberry som privatperson? iPhone faller ju på avsaknad av tangentbord (och den totala inlåsningen). Windows mobile känns inte bra… Hur är det med symbian-modellerna? Någon som synkar dem med Kontact? Någon som har tips på en mobiltelefon som passar beskrivningen?

Loop tycks dock ha en annan åsikt. På den ovan länkade sidan med information om rullen skriver man:

Du känner nog igen de karakteristiska linjerna och den speciella designen. Många har försökt att kopiera den. Ingen har lyckats.

Själv tycker jag inte det känns särskilt lämpligt att den här typen av bruksföremål skyddas av upphovsrätt över huvud taget. Patent och mönsterskydd verkar mycket lämpligare. Men vi får se var domstolarna lägger ribban till slut, ficklampsmålet ska väl avgöras av HD och då kanske vi får lite ledning.

Mottagaren av breven var riksdagsledamot och tingsräten (skuldfrågan överklagades inte) inleder med ett allmänt resonemang om att riksdagsledamöter får vara beredda på e-post, inklusive kritisk sådan, från allmänheten. Mannen anses dock ha gått över gränsen genom att ha använt ett antal tillmälen av rasistisk karaktär samt i samband med detta upprepade gånger ha skrivit att ledamoten var ful. Däremot ansågs uttrycket “terroristälskare” inte utgöra förolämpning:

Vad slutligen gäller uttrycket “terroristälskare” gör rätten följande bedömning. [Den tilltalade] och [målsäganden] hade skilda synsätt på Hamas-rörelsen, där [den tilltalade] framhållit att terrorverksamhet utföres i rörelsens namn. Han har icke påstått att [målsäganden] stöder terrorverksamhet. Uttalandet “terroristälskare” måste därför anses som ett tillspetsat uttryck riktat mot [målsägandens] kontakter med företrädare för Hamas-rörelsen. Detta uttryck måste anses falla inom ramen för ett fritt meningsutbyte och kan icke betraktas som straffbart.

Men breven ansågs alltså innehålla ett antal andra straffbara förolämpningar. För att kunna fälla för brott måste det dock även bevisas att just den tilltalade skrivit breven i fråga och det är ju alltid en intressant fråga i IT-sammanhang. Det rörde sig sammanlagt om sex stycken brev, varav han erkänt att han skickat ett men förnekat att han skickat de övriga. Han gjorde i stället gällande att någon som besökt honom måste ha skickat dem. Han hade haft flera gäster den aktuella dagen. Tingsrätten anser, bland annat för att det första brevet verkar ha använts som förlaga till de senare, dock inte att detta är trovärdigt.

[Den tilltalades] uppgifter i fråga om hur andra personer nyttjade någon av hans båda datorer är över huvud taget mycket oklara, och vid en sammanfattande granskning av dessa uppgifter måste de anses kunna lämnas utan avseende. Åklagaren har därför styrkt sin talan i frågan om att [den tilltalade] skrivit alla sex omstämda e-postmeddelanden.

När man läser den här domen låter det ganska rimligt. Samtidigt måste man ju, precis om i fildelningfallen, akta sig för att sätta likhetstecken mellan en dator eller IP-adress och en viss person. Men det gör ju inte domstolen heller. Man går i stället in och gör en ordentlig bedömning av om man tror att just den tilltalade skickat breven.

Hovrätten behövde som sagt inte ta ställning i skuldfrågan. Hovrätten delade tingsrättens uppfattning att det var fråga om förolämpning men inte grov sådan. Hovrätten ändrar dock påföljden från 40 till 80 dagsböter samt höjer skadeståndet till 10 000 kr.

Två slags konkurrensbegränsningar kan identifieras. Försäljningssamarbetet som sådant är konkurrensbegränsande eftersom det innefattar en kombination av försäljningssamarbete, att hemlighålla vilka upphovsmän ALIS företräder och att förhandla upplåtelser individuellt istället för att erbjuda standardiserade lösningar. Upphovsrättsinnehavarnas exklusiva avtal med ALIS är, sedda i sitt sammanhang, konkurrensbegränsande eftersom de medger att ALIS tar ut monopolpriser av inlåsta köpare.